Eftersom jag rätt så nyligen spelade ut Dead Space så kunde jag inte vänta innan jag skulle börja på spel nummer 2 i serien. Att få gå i mörka korridorer med lite ammunition i min Plasma Cutter gjorde mig livrädd. Dem stunderna när man var så rädd att man ville stänga ner spelet och börja titta på Bamse istället. Jag ville känna den känslan igen.

Många säger att Dead Space 2 har blivit mer shooter än skräck. Jag håller med till viss del. Jag känner inte den skräcken som jag kände i ettan. Jag får inte halvt klaustrofobi när jag går i korridorer med bara ett litet antal ammo kvar. Dead Space 2 har blivit mer shooter än Dead Space var. Men skräcken finns fortfarande kvar, men bara en annorlunda skräck. I föregångaren blev jag illamående när jag gick i de mörka korridorerna utan att veta vad som skulle hända. Jag höll nästan alltid min Plasma Cutter rakt framför mig. Då när man visste att någon var där men man såg inte någon, gav mig en klump i magen. Nu bygger skräcken enligt mig mest på så kallat ”jumpscares” som gör att man hoppar till lite. Men den rädslan försvinner snabbt. Efter att ha spelat ett tag så lär man sig var fienderna kommer och på så viss försvinner rädslan. Jag säger inte att skräcken är borta. Jag säger bara att det är en annan skräck.

Läs resten av detta inlägg »